bloggen utan reaktionärer

Teaterrecensioner

2010-04-22T08:42:00.000-07:00

Turteaterns senaste föreställning Den sista människan har just blivit recenserad, och återigen har det hänt: Ljud, ljus, scenografi och kostym, som i den här (liksom många andra) föreställningen utgör en stor del av föreställningens karaktär, har överhuvudtaget inte nämnts. Ljud, ljus, scenografi och kostym står i flera tidningar faktiskt inte ens med i credlistan, i en enda tidning finns scenografi och musik med, dock ej ljus och kostym. I föreställningen hade vi ingen maskör, men många gånger blir även denna del bortprioriterad i recensioner. Att en föreställnings tekniker har blivit nämnd har jag nog aldrig någonsin varit med om.

Hur kan det här komma sig? En förklaring jag får när jag ringer en av recensenterna och frågar är platsbrist, man måste hålla sig till 3000 ord, och en credlista som enbart nämner text, regi och medverkande, ja det är 200 ord bara det! Samt att man inte har någon skyldighet att redovisa alla medverkande i en produktion, eftersom antalet kan variera stort från gång till gång. Ok. Men. Varför prioriteras dessa ovan nämnda konsekvent bort, nästan oavsett hur stor del de har i föreställningens karaktär? Jag tror att det handlar om en ganska reaktionär bild av teater som bygger på att text, regi och skådespeleri ÄR teater, medan föreställningens övriga delar är ganska ointressanta bihang (med undantag för scenografi som ändå verkar vara ganska viktigt för teaterföreställningar) som enbart ska förstärka SKÅDESPELERIET och TEXTEN. ”Ett bra ljud är ett ljud som man inte tänker på”, absolut kan det få vara så (även om jag kan tycka det är lite tråkigt), men då bör ljuddesignern/kompositören ändå få ett omnämnande, åtminstone en information om att personen i fråga överhuvudtaget arbetade med föreställningen.

Jag vill uppmana till en rejäl uppryckning vad det gäller detta. Jag menar inte att man måste spalta upp ALLA i tur och ordning och ge alla exakt lika stort utrymme. Däremot vore det roligt om recensenter i större utsträckning kunde börja förvalta den stora makt de faktiskt har, t ex genom att se att en föreställning kan bestå av fler delar än bara text, skådespeleri och regi.

/Carina Ehrenholm

Den sista människan, modebloggare?

2010-03-15T05:54:00.000-07:00

Den sista människan har skickat oss bilder från ett provrum. Vill hon ha stylingtips? En modeblogg? Känner hon sig inte uppskattad som hon är? Var det därför hon rymde? Gör hon sig fin inför historiens slut?

Frågorna är många här på teatern.

Sista människa, om du läser detta, vi hoppas att du kommer tillbaka snart.

På lördag har Kung Kackerlacka premiär, vi har lagt undan fribiljetter till dig och en vän.

En annan bild vi fått in, på café. Med vem?

Den sista människan kvar i Kärrtorp?

2010-03-01T04:18:00.000-08:00

Vi har fått bilder skickade till teatern.

Den sista människan kan fortfarande befinna sig i Kärrtorp centrum.

I förra veckan fångades hon på bild när hon sprang mot ersättningbussen.

Hann hon med den?

Vet du något?

2010-02-28T14:03:00.000-08:00

I fredags var det experimentur på Turteatern.

Nisse hittade på konceptet:

R.U.T.T.

Reading, Underhållning, Träning, Tävling!!

Ni kommer se kondition, svett, spetsprojekt-pjäs, smärta, lättklätt, blod och tårar och mycket mycket mer!
7 st. tävlande möts i en svindlande kamp för att bli den som slutligen tar hem det ultimata titeln. Årets sportsreader.

En reading på systrarna Stjärnströms scifi pjäs. "Revolution i månen" men under förutsättningen: Total training.
Under själva readingen kommer de tävlande vandra emellan 7 stationer där de ständigt, ständigt tränar.

Vem kommer orka, vem kommer spy, vem kommer bli årets Sportsreader!

Vinnare: Carina Ehrenholm. Värdig två Albin Werle.

Själv har jag svår träningsvärk i båda armarna. Jag gick ut hårt med ambitionen att bli slå slutkörd som jag aldrig varit, för underhållningsvärdet. Jag ville testa att vara en performance-kille som spydde på scenen. Men vid stationen "pilatiusboll" blev uppgiften för svår, jag tappade balansen, blev utskrattad och tappade mycket text. Sa fel fyra gånger och fick på det viset min femte varning och åkte därmed ut, kom sist. Det kanske var lika bra att skjuta upp drömmen om mitt performancekatarsis.

Officiell sponsor: "Trilafon" - marknadens enda ångestdämpande preparat med viktminskande egenskaper!

Pilatusballoen var den svåraste stationen för alla. Ebba Petrén och Albin Werle.

Logi Tulinius: hård som domare och intresserad av den glänsande stjärten.

Alexander Örstrand deltog som tränare. Här intervjuad av Nils Poletti.

Stationerna var: tyngdlyftningsstång, träningscykel, pilatusboll, armhävningar, gummiband för armträning och stretching.

Här åkte jag ur tävlingen. Pilatusbollen blev mig övermäktig.

Domaren ger Carina varning. Det är bara Hon och Albin kvar.

Carina blev hyllad för segern. Hon var knappt andfådd.

Deltagare:

Albin Werle

Carina Ehrenholm
Andreas Lindal
Ebba Petrén
Fredrik Lundqvist

Ella Rudfeldt
Erik Holmström
Ellen Norlund

Och Alexander Örstrand (tränare åt Fredrik)

Mobilkamerafotograf: Anne Hellansjö

Rapporterat av: Erik Holmström

Barncensur!

2010-02-17T07:24:00.000-08:00

Vill man provocera ska man göra teater för barn. Vi har precis haft nypremiär på "Barfotaupproret" och har spelat i Haninge den här veckan. Det första som hände var att en lärare som såg föreställningen fick spel och ställde in teaterbesöket för en hel klass som skulle gått och kollat dan efter.

Det läraren tydligen blev upprörd över:

1. Svordomar. En av dockorna i pjäsen svär.

2. En docka vill hitta ett straff till Witold och föreslår att de ska ta en rostig skruv och skruva upp i stjärten.

3. En modeskapare som heter Fior är deprimerad och dricker sprit. Säger: "jag tar till flaskan".

Det finns naturligtvis en charm i att det fortfarande går att provocera folk med teater. Men framförallt är det skit-tröttsamt. När det kommer till barn ska det gullas och daltas och tas med bomullsvantar för hela slanten. I synnerhet på teatern som tydligen är det mest upphöjda, moraliska, oskuldsfulla man kan tänka sig. På TV, på stan, i skolan, hemma - svär inte folk där, dricker dom inte där?

Det är aldrig barn som är upprörda. De skrattar gott åt alla tre upprörande punkterna. Det är de vuxna som upprörs (ja, det har hänt förut om samma föreställning). Samtidigt är vi beroende av att vuxna ska gilla våra föreställningar. (detta är det största dilemmat: man gör teater som riktar sig till en ung publik, men egentligen är det viktigare att vuxna gillar den) Det leder till barncensur!

Det ligger ett oerhört tungt ok över teater för unga. Det ska forskas, tänkas på vilka åldrar som kan se vad, tas på allvar på ett enormt heligt sätt. Var finns punken? För mig är "Ta på allvar" att svära och supa i föreställningar, och utmana publiken, att inte sänka ner sig till "barnens nivå". Barn har rätt att bli både provocerade, förfärade och rädda. Det är spännande och kul. Och alldeles för sällsynt i teater för ung publik.

Apropå de här sakerna, slutklämmen på Gunilla Brodrejs recension i Expressen av vår föreställning Aniara, låter så här:

"Men det här är faktiskt ingenting som jag vill utsätta en disharmonisk eller osäker elvaåring för, med huvudet fullt av mardrömslika dystopier angående planetens framtid. Turteaterns ledord är mod, lust och gränslöshet. Till nästa föreställning för ung publik kan man även finna viss ledning i en bruksanvisning: avsnittet om åldrar i Anna Wahlgrens Barnaboken."

I övrigt är hon väldigt positiv. Men jag tycker det är förmätet att klappa oss på huvudet på det där sättet! Vi har haft flera omgångar provpublik. De har haft många invändningar som vi lyssnat på. Vi trodde själva att några skulle bli rädda och olyckliga, men det var helt fel. Flera har tyckt att det är befriande med ett olyckligt slut, de har tyckt att det är skitcoolt att det är så mycket action och häftiga effekter. De i publiken har varit uppspelta och på gott humör direkt efteråt.

Och om nån nu tycker att föreställningen är jobbig - vad är problemet? Har inte unga rätt att få känna dödsångest, framtidsskräck. Här är ett forum för att öppet ta upp frågorna istället för att tänka dom för sig själv och till slut hamna på sinnessjukhus!

Det enda som förstås är viktigt är att det finns vuxna runtomkring som kan ta hand om frågor, eller trösta om nån blir ledsen. Och det finns det. De allra flesta lärare man träffar tycker jag verkar bra och vettiga och coola i förhållande till det jag skrivit innan. Sista kommentaren till Brodrej; jag ska absolut bläddra i den där "Barnaboken", men spontant låter det rätt trist att kategorisera föreställningar efter åldrar. Vi vuxna ska inte hålla på och överföra våra förkrympta sinnen på kommande generationer. Min erfarenhet så här långt av barn är att de är förbannat olika och reagerar på helt olika saker, trots att de är exakt lika gamla. Återigen: bara det finns vuxna i närheten så kan man deala med allt!

/Erik Holmström

Den sista människan har rymt!

2010-02-11T05:29:00.000-08:00

Hjälp. Den sista människan har rymt.

Här är de sista bilderna vi har av henne.

Vi måste hitta henne innan historiens slut.

Har du sett henne?

stadsteatern vill förbjuda oss att göra Aniara

2010-02-06T07:24:00.000-08:00

Advokat från Alis (Administration av litterära rättigheter i Sverige) ringer:

"ni får inte göra Aniara"

Vi får inte göra Aniara för det ska stadsteatern göra i höst.

Vi har kollat upp rättigheter för länge sen och fått klartecken (ANIARA inspirerad av Harry Martinsson). Men det skulle vi alltså egentligen inte ha fått, för stadsteatern har i vanlig ordning KÖPT ensamrätten (inklusive titeln) i sann kapitalistisk anda.

Nu får vi använda titeln i alla fall, pga att misstaget inte är vårt. Men det får ABSOLUT inte vara "Aniara" vi gör. Så vad är det vi gör?

Vår föreställning heter i alla fall Aniara, och vi tackar gudarna för det lilla misstaget. Nästa gång kanske vi inte har lika tur. Men allvarligt talat: är allt i sin ordning när stora, rika teatrar låser massa pjäser och böcker (ofta utan att de ens sätter upp dom) för att skaffa sig konkurrensfördelar? Är de rädda för oss? Eller är det bara ren och skär missundsamhet? En sak är klar: om stadsteatern fick bestämma så skulle de förbjuda oss att göra Aniara.

god afton /erik i bloggarbyxorna

KRAKATURMANIFEST FRÅN TEATERN UTAN REAKTIONÄRER

2010-02-06T07:00:00.000-08:00

Ur Krackatur exploderar den nya teatern

Den nya teatern är för barn

Den nya teatern ska skrämmas

Den nya teatern ska skramla

Den nya teatern ska skratta

den nya teatern ska skryta

den nya teatern ska svida

den nya teatern ska skallra

den nya teatern spränga alla reaktionärer

Barnen har rätt till konstnärliga upplevelser

Barnen har rätt att bli provocerade

Barnen har rätt att äcklas

Barnen har rätt att chockas

Barnen har rätt att skratta

och göra revolution!

Alla vuxna är avundsjuka på barnen

För de vuxna har tappat sin fantasi och leklust

och sin mening med livet

De vuxna är tråkiga, gråa, torra, stela och fula!

och de luktar illa!

Det finns ingen hejd.

nu är det barnens tid

/TROJKAN

Aniara

2010-02-03T07:38:00.000-08:00

5 - 8 januari 2010

Vecka 1

Vi läser Aniara. Nisse vill helst läsa hela tiden. Till en början låtsas vi förstå men till slut får vi stanna efter ungefär varje mening för att tolka och försöka förstå. Vi växlar mellan att håna Harry Martinssons gubbsjukhet och att vara vördnadsfulla inför eposets storhet. Veckan slutar med att vi tittar på inspirationsfilmer. Vi ger oss själva en hemläxa att välja ut tre favoritverser med varsin gestaltningsidé. Markus och Erika testar ”röktunneln” samt rökmaskin + fläkt. Blir inspirerade.

11 - 15 januari

Vecka 2

Vi börjar redovisa hemläxan. Samtliga utom Stefan har valt för många verser och jag har valt flest. Vi presenterar olika gestaltningsidéer för våra verser, samt lägger ut några olika spår för vad vi vill ta fasta på i Aniara, och även hur…? Vi slutar veckan med ett test av våra idéer. Block ett.

18 - 22 januari

Vecka 3

Denna vecka jobbar vi aktivt för att göra ett "block 2" av nya idéer som vi ska spela upp i slutet av veckan. Louise ska ta med två barn som ska titta och vi är lite rädda. När vi sedan pratar med dem efteråt ställer vi bara ledande frågor som "förstod ni någonting?" (Ja), "Var det läskigt?" (Nej) osv.

Vid det här laget känns det som att Aniara börjar krypa in under huden på oss.

O nuda då

träd nudis på

Vers 73.

25 - 29 januari

Vers 4

Vi börjar liksom Aniaras besättning bit för bit tappa greppet om verkligheten. Vi greppar desperat efter våra inarbetade roller, men där vi försöka greppa tag i något finns bara rymd. Tom, svart rymd. Vi förfaller till låg kiss och bajshumor och Erika jobbar allt mindre här på teatern, alltmer i sin ataljé. Stefan åker till Uppsala och "måste spela några föreställningar där". Markus "ska göra ljus till någon opera i norrland". Lämnade kvar är Erik, Nisse, Tove och jag. På torsdag är det Stjärnkalaset, på fredag kommer Palatsets VIPP-grupp. Vart är vi på väg?

2009-06-23T06:31:00.000-07:00

Nu är alla här i wroclaw. Vi är alla otroligt bakfulla. Vi ska repetera idag inför fredag. På fredag har Turteatern internationell premiär här på festivalen i wroclaw. Det är folk här från hela världen. Nu har vi bråttom. Skriver mer ikväll.

Teaterdag

2009-06-21T05:47:00.000-07:00

Videoklipp från redovisningen

Jola, Marcin och Anitas klass letar efter regissörer till sina slutproduktioner nästa år. De är intresserade av en av skådespelarna från Cleansed. Mr Redback (ungefär). Jag har sett hans kuk. Eftersom han är här och spelar nu var de tvungna att spela upp sin senaste redovisning speciellt för honom, så att han fick avgöra om de var intressanta att jobba med. Det var igår och jag fick också äran att åse spektaklet. Det var typisk redovisning, dvs. det var inte gjort med avsikt för en publik. Tidsenliga kläder. Nästan alla kvinnliga skådespelare klädde av sig i underkläderna i någon scen. Det var ganska tråkigt, men en del verkade spela bra. Det roligaste var teknikern som satt och svettades och suckade hela tiden. Helt plötsligt slocknade alla lamporna. Men då satt teknikern och sov, så de fick väcka honom för att få igång ljuset. De var tydligen mycket missnöjda med sitt uppspel. Hoppas Redback ändå vill ha med dom att göra.

Det här är Marcin, i sin scenkostym inför uppspelet

Senare gick jag på Moje Drama på Ad Spektatores. Jag tror att det är studenter från scenskolan som startat gruppen efter att de gick ut. Ca 3-4 per klass får ordentliga jobb på nån av landets institutionsteatrar. De här tog saken i sina egna händer. Det var skitkul. Fars. Kabaret. Sångnummer. Allt inbakat i en föreställning om en föreställning. Jag blir så glad när jag ser föreställningar som betyder något för de som står på scenen. Allt annat är meningslöst. Börja jobba med något annat halva stadsteatern och halva dramaten och halva Malmö stadsteater och halva världen. Ett tag i alla fall.

Scenen låg i en gammal ölfabrik, de har klubbar också. Tror att jag vill gå dit nån kväll.

Applådtack för Moje Drama

Jag har tagit in på hotellet nu. Farväl du Avantgarde! Välkommen du Nyckelkort, du Handuk, du Spritkylskåp, du Telefon på rummet, du Gratis schampo. Snart kommer Carina, Nils och Michal.

FAKTA OM WROCLAW:

folk står oväntat lydigt och väntar på grön gubbe vid övergångsställena

det finns två vegetariska restauranger på torget (rynek)

Det finns massor av sätt att uttala stadens namn på: wrocklaw, wrotzlaw, wrotzwaw, bratislawa, wratislawa, breslaw

Amerikansk fotboll är än så länge inte speciellt stort, men jag skulle tro att det är en tidsfråga

McIke from NFL

2009-06-20T04:46:00.000-07:00

Ike eller Akay, eller Ikey, det uttalas nog ajkej, kanske IK. Han är i wroclaw för att göra amerikansk fotboll stor. En typ av misson. Han är ett muskelberg av sällan skådat slag. Han trodde att danmark var sveriges huvudstad, tyckte det var jävligt skevt att det är så många språk i Europa och höll på att ramla av stolen och kunde inte hämta sig på flera minuter när jag berättade vad vi betalar i skatt i Sverige. Faktum är att han spelar i NFL, han sa att han var känd och frågade hur känd jag var. Jag sa att jag inte var känd. Jag borde ljugit. Han gav mig tipset att gå på gay-barer om jag ville ragga brudar. Han fattade inte varför men tjejerna var mycket trevligare mot honom där, han sa också att han hade gått till ett lesbiskt ställe i Prag och flörtat med tjejer hela natten (satt upp en tjej på bardisken och borrat in huvudet mellan hennes lår bl.a.). Han tror inte att en tjej kan vara lesbisk förrän hon provat alla män. Eller kanske förrän de provat Ike. Tänk om han har rätt? Ike är kanske lesbianomvändare. Han frågade var jag bodde, jag sa att jag bor på hostel ("Hostel Avantgarde"), men fyllde i att jag snart ska bo på ett flott hotel mitt i centrum. Han var grymt imponerad av att jag bor på hostel, han hade sagt till sin sponsor när de åkte till Europa - eh, man, lets take a cheap hostel, just for fun, to meet some students, it gets so boring with hotel, all those buisnessmen! I like to talk to students. (genom väggarna hör man amerikanska hela tiden här på "avantgarde" hostel, det här är deras våta dröm, de känner sig oerhört härliga och spartanska)

Vi skiljdes åt. Ike skulle äta pizza med sina kompisar. Jag blev lämnad ensam igen. Gick till en gay-bar Ike hade rekommenderat. Tog en öl. Kände hur all min energi rann iväg. Jag höll på att svimma. Klockan var ett på natta. Musiken dunkade i öronen. Ett djuriskt sug efter fett kom över mig. Jag ställde ifrån mig ölen, sa hej då till Matek som just skulle fråga om jag var känd i Sverige. Gick till Mc Donalds. Det finns inga falaflar i Wroclaw, inga vegetariska hamburgare heller, så jag tog McFish. Det var den mest glänsande, artificiella mat jag någonsin sett. Fy fan va Mc Donalds är vidrigt! Det är förstås inte någon unik eller särskilt kontroversiell åsikt, men ibland är man med om hur åsikter blir till insikter, en kroppslig och själslig förståelse av världen - ögonblick av total klarsyn. Jag såg: McDonalds är Satan, de drar fram genom världen och ger oss mat av plast. Skulle vilja ha Ikes åsikt om det här.

Så hade jag det igår. Tidigare på dan träffade jag förstås Jola, Marcin och Anita från scenskolan här. Det var fint, men dom är så in i helvete stressade för dom har prov på måndag. Ett läxförhör på 40 böcker. Dom får inte ta examen från skolan förrän dom klarat provet. Jola hade läst sju av böckerna, Anita tio och Marcin tre. Om dom skulle gett oss ett sånt prov på scenskolan i Sverige hade halva klassen ringt till BRIS och resten hungerstrejkat. Mig sa dom inte åt att läsa en enda bok. Det är synd. Anita ska kanske få huvudrollen i en McDonalsdreklam. McDonalds-Anita. Vilket fruktansvärt öde, att satan skulle komma till just henne och köpa och exploatera och förnedra henne! Jag försökte supa dom fulla, men det var svårt och det var bara jag som blev lullig lagom till att jag skulle på teater. Cleased av Sarah Khane. Sex skådespelare. När föreställningen var slut hade jag sett sex nya kön. Jag kommer aldrig glömma Ike.

Bloggen är här, här är Wroclaw

2009-06-19T05:31:00.000-07:00

Turteatern är i Wroclaw. det måste vi blogga om. Sedan åker vi till Linz. Det måste vi också blogga om. Vi kommer se 30 föreställningar från hela världen. Fuck biennalen. Jag har varit där en gång, det var ganska nedslående. Men här ska inte klagas. Istället deklareras härmed: Bloggen är startad! Snart finns det något att läsa. Puss /Erik (jag är en så länge själv här, nisse, carina och michal(vår polare från polska institutet) kommer om tre dagar. Det är roligt att vara ensam, man tvingar sig själv att börja snacka engelska med främlingar - igår pratade jag till och med tyska i två timmar på en syntklubb - mannen var galen, aggressiv och snäll, när det blev natt ville han att jag skulle följa med hem till hans lägenhet och träffa hans fru och två barn. Jag avböjde vänligt men han gav aldrig upp, han blev mer och mer manisk och höll hårt i min hand. Jag var rädd, så när han vände sig bort sprang jag fort som fan ut från puben. Jag hoppas Wroclaw är tillräckligt stort för att man inte ska träffa samma person två gånger under tio dagar... och om jag gör det, vad var det egentligen han ville? Han var lång, muskulös och jobbade till fyra varje dag. Fortsättning följer. Nu ska jag till det pampiga torget och träffa Marcin som går på scenskolan här i stan).