Teaterrecensioner

Turteaterns senaste föreställning Den sista människan har just blivit recenserad, och återigen har det hänt: Ljud, ljus, scenografi och kostym, som i den här (liksom många andra) föreställningen utgör en stor del av föreställningens karaktär, har överhuvudtaget inte nämnts. Ljud, ljus, scenografi och kostym står i flera tidningar faktiskt inte ens med i credlistan, i en enda tidning finns scenografi och musik med, dock ej ljus och kostym. I föreställningen hade vi ingen maskör, men många gånger blir även denna del bortprioriterad i recensioner. Att en föreställnings tekniker har blivit nämnd har jag nog aldrig någonsin varit med om.

Hur kan det här komma sig? En förklaring jag får när jag ringer en av recensenterna och frågar är platsbrist, man måste hålla sig till 3000 ord, och en credlista som enbart nämner text, regi och medverkande, ja det är 200 ord bara det! Samt att man inte har någon skyldighet att redovisa alla medverkande i en produktion, eftersom antalet kan variera stort från gång till gång. Ok. Men. Varför prioriteras dessa ovan nämnda konsekvent bort, nästan oavsett hur stor del de har i föreställningens karaktär? Jag tror att det handlar om en ganska reaktionär bild av teater som bygger på att text, regi och skådespeleri ÄR teater, medan föreställningens övriga delar är ganska ointressanta bihang (med undantag för scenografi som ändå verkar vara ganska viktigt för teaterföreställningar) som enbart ska förstärka SKÅDESPELERIET och TEXTEN. ”Ett bra ljud är ett ljud som man inte tänker på”, absolut kan det få vara så (även om jag kan tycka det är lite tråkigt), men då bör ljuddesignern/kompositören ändå få ett omnämnande, åtminstone en information om att personen i fråga överhuvudtaget arbetade med föreställningen.

Jag vill uppmana till en rejäl uppryckning vad det gäller detta. Jag menar inte att man måste spalta upp ALLA i tur och ordning och ge alla exakt lika stort utrymme. Däremot vore det roligt om recensenter i större utsträckning kunde börja förvalta den stora makt de faktiskt har, t ex genom att se att en föreställning kan bestå av fler delar än bara text, skådespeleri och regi.

/Carina Ehrenholm